Världen brinner och det regnar kopiöst. Verkligheten blir konkret och naturen är en kraft som inte kan bemästras utan som vi behöver förhålla oss till ödmjuka. Kampen för demokrati och mänskliga rättigheter tar ett steg tillbaka på olika håll. Nyhetsflödet är brutalt.
Iden till det brända trädet kom på landet när skogen intill huset hade avverkats ganska brutalt. Efter avverkningen kom höststormarna och fällde ytterligare träd. Sen kom granbarkborren och torra granar, de som stått för avsides för avverkningsmaskinerna finns kvar. Kanske är det en skälvande klimatångest.
En slags frustration över processer som är svåra att förstå och överblicka.
Jag letade efter ett träd som fallit som hade den karäktäristiskt vridna veden som träd som växer på öar får. Jag svärtade trädet med en brännare. Det blev vackert kolsvart och doftade eld.
Runt trädet byggde jag ett grovt bord och fyra pallar. Så att man kunde slå sig ned en stund fundera och skriva ned en tanke.
Lapparna på trädet kommunicerade frustration, desperation och en del hopp.
Trädet blev en kontaktyta där studenterna delade sina tankar.
I det här fallet fanns det en plats och min ambition var att fånga reflektioner i tiden att lyssna på vad andra säger. Trädet var en plats där man kunde uttrycka det som kändes angeläget just då. Kanske svarade någon. Man kunde stärkas i att andra delade ens känsla. En förvriden svärtad gren fick bli pennställ och gula vanliga pennor som taggar som man kunde skriva på lapparna och sätta upp på trädet. Den gröna växtligheten som finns med i verket var en slags tanke om att vi kan vända utvecklingen till det bättre.
Trädet refererar ochså till den Österländska traditionen att skriva önskningar och fästa i träd vid tempel. Yoko Ono gör en pågående installation i olika länder där hon planterar ett träd som hör hemma i den lokala vegetationen till ett önsketräd.